Jag måste säga att jag gillar webb-tv. Det passar mig så väl att jag kan välja när jag tittar, om jag vill se om, pausa när barnen vill något eller telefonen ringer. TV ska ju vara avkopplande och få saker går att anpassa så väl som de program jag tittar på då och då. Igår kväll under matlagningen började jag titta på Skavlan från i fredags när de pratade om vänskap och positivism. Resterande halva såg jag när barnen somnat. Biologen Barbara Ehrenreich intervjuas ungefär i mitten av programmet och hennes ståndpunkt är att hon är trött på att det alltid ska vara så positivt. Då jag bott i USA i fyra år kan jag förstå henne när hon blir trött på alla påklistrade leenden och glada tillrop dagarna i ända. Det var jag med efter ca 3 mån i Texas. Men jag ska erkänna något. Efter att par månader vande jag mig och till slut gillade jag det. Hellre möta dagen med ett leende och jajamen än tvärtom. Hellre hälsa på mina medmänniskor varje dag med ett “what’s up” (som var hälsningsfrasen som gällde på ACU campus) än att möte folk med knäpp tystnad eller lite mutter.
Du som möter mig i min jobbvardag vet att jag oftast försöker ha en positiv ton. Tro mig jag kan muttra. Senast igår på dagis då halva barnens grejer var på vift och nyinköpta kläder spårlöst borta. Men men, jag väljer ändå att satsa på att göra mitt bästa. Vad väljer du? Tar du parti med Ehrenreich som säger att du ska tänka att idag gör jag mitt bästa och sedan hoppas det går bra eller gör du som Robbie Williams och Gary Barlow som går ut och säger att deras nästa sommarturné kommer bli bäst, det ni alla Take Than fans ; ). Oavsett vilket är de på den ljusa sidan och där hänger jag med ; )
Och du är inte Lasse Åberg en skön snubbe?
